tisdag, december 21, 2010

När journalister låter sig vilseledas

så framstår en del ställningstagande i riksdagen som minst sagt märkliga. Igår röstade vi om Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU2, Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Det som föregår en sådan omröstning är följande. I utskottet hanterar man regeringens förslag till budget och politik på området samt de motioner som enskilda riksdagsledamöter lagt, kommittémotioner (ex S-gruppen i utskottet) samt partimotioner.

När det gäller a-kassan ställde sig den Socialdemokratiska gruppen tillsammans med ledamöter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet i utskottet bakom 8 Socialdemokratiska motioner. Borgarna och Sd röstade nej till dessa motioner och fick då majoritet för ett avslag. S/Mp/V lämnade då in en reservation mot avslag:

"Regeringen har genomfört ett otal förändringar inom a-kassan. Bland annat har ersättningsnivån, finansieringen, medlemsvillkoret, arbetsvillkoret och regler för ränta och återkrav ändrats. Resultatet är att en halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan. Var tredje löntagare står utan ett inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Endast var fjärde ung arbetslös har rätt till ersättning, och bara lite mer än var tionde heltidsarbetande får 80 % procent av sin tidigare inkomst i ersättning.

Arbetslöshetsförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet, stödja strukturomvandling, stimulera efterfrågan när arbetslösheten stiger och motverka lönenedpressning. Den ska vara tydlig, frivillig och solidariskt finansierad. Vi vill förbättra arbetslöshetsförsäkringen.

Avgiften ska reduceras kraftigt och vara lika för alla. Alltför få anställda har i dag en rimlig inkomsttrygghet vid arbetslöshet. Vi vill höja ersättningsnivån och taket så att alla som tjänar upp till ca 25 000 kr i månaden 2012 får ut 80 % av sin lön i a-kassa. På sikt är vårt mål att minst 80 % ska få 80 % av sin lön i arbetslöshetsersättning.

I ett första steg höjer vi taket till 930 kr per dag 2011 och därefter till 950 kr per dag 2012. Efter 100 dagars arbetslöshet trappas taket i a-kassan ned med 150 kr per dag. Vi vill prioritera att sänka kostnaderna för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen. Med vår politik kommer kostnaden för medlemskap i en a-kassa att sänkas för alla genom en skattereduktion.

Det som nu har sagts om ersättningsnivåer och kostnaden för medlemskap i försäkringen bör ges regeringen till känna. Med hänvisning till det som sagts ovan tillstyrks motionerna A225 (S), A240 (S), A277 yrkande 1 (S), A283 yrkande 1 (S), A284 (S), A285 yrkande 1 (S), A381 (S) och A393 yrkande 4 (S). "

I fredags debatterade Arbetsmarknadsutskottet sitt betänkande. S/Mp/V yrkar självklart bifall till sin reservation, borgarna yrkar avslag på samtliga reservationer och medan Sd yrkar bifall till 2 S-motioner, samma motioner som man i Arbetsmarknadsutskottet röstat nej till.

När vi kommer till omröstning finns det alltså tre förslag att rösta på:
1. Utskottets ställningstagande som formulerats av borgarna och Sd.
2. En gemensam reservation från S/Mp/V som därmed yrkar bifall till 8 S-motioner.
3. Ett bifallsyrkande från Sd till 2 av de 8 S-motionerna.


Eftersom votering begärs blir det en kontraproposition där förslag 2 och 3 ställs mot varandra eftersom utskottets ställningstagande blir huvudförslag. Förslag 2 får flest röster och och ställs därmed mot utskottets avslagsyrkande. Vi valde vårt förslag att rösta för samtliga S-motioner som vi står bakom.
Man skulle kunna tänka sig att Sd, som ändrat sig en gång i frågan, nu skulle rösta på S/Mp/V-reservationen. Men det gör inte Sd, man vill uppenbarligen inte ha en förbättrad a-kassa utan använder denna omröstning till vad som brukar kallas "ett spel för galleriet".

Dvs Sd låtsas agera i en fråga trots att man uppenbarligen inte har något som helst intresse för att driva den här politiken. För övrigt så ställde sig Sd bakom den borgerliga minoritetens avslag på motioner om en förbättrad sjukförsäkring. Även den omröstningen skedde igår (177 röstade för avslag, 142 för en förbättrad sjukförsäkring) men det fick inga stora rubriker. Kan det bero på att journalisterna var upplurade på läktaren?

Bloggtips: Ylva Johansson skriver mer om gårdagens omröstning, Rabiatfeministen om nationalromantik i folkhemmet, Magnus Ljungkvist om att borgarna ger sig på yttrandefriheten.

Andra bloggar om politik, a-kassan, öppenhet, makt, riksdagen, fackföreningar, sjukförsäkringen, stupstock, utförsäkrade, Socialdemokraterna.

fredag, december 17, 2010

När härskarteknik används

(Denna text har tidigare publicerats som krönika i Nerikes Allehanda den 13/12-2010)

Vad är som gör att en manlig minister står i riksdagens talarstol och förlöjligar en kvinnlig riksdagsledamot? Nej, det var inte jag som drabbades. Men jag satt i kammaren på ”första parkett” och blev vittne till ett agerande som förmodligen kan komma att användas i instruktionsvideo över hur härskarteknik, punkt 2, utövas på ett extremt tydligt sätt. Det var i en debatt om migrationspolitiken som Moderaten tillika migrationsminister Tobias Billström i sin slutreplik valde att kommentera klädstil inom Vänsterpartiet med tydlig åsyftning på sin motdebattör Christina Höj Larsen. Det var helt uppenbart att Billströms agerade utifrån att vilja förminska och förlöjliga Höj Larsen. När sedan migrationsministern blir tillrättavisad av talmannen Liselott Hagberg som påpekade att debatten skulle hållas i sakfrågan, så valde Billström att möta den uppmaningen med vad jag uppfattar som ett ganska belåtet leende (hånflin).

Nu är det inte första gången jag ser den här typen av agerande i riksdagssammanhang men jag blir inte mindre arg när det sker. Så vad ska man då göra när det händer? Mitt råd är att man direkt sätter ord på händelsen. Vi var flera stycken i riksdagens kammare som reagerade på Billströms agerande, något som vi också visade genom att direkt gestikulera till talmannen. Jag ville vara säker på att han inte tilläts komma undan med den typen av kommentar.

Vid andra tillfällen då jag blivit utsatt för härskarteknik så har jag antingen direkt det inträffat sagt ifrån. Vid ett tillfälle blev jag så paff att jag inte kom mig för att säga något. Istället valde jag att mejla både den som hade agerat dumt samt övriga i den styrelse som mannen i fråga ingick i samt att jag skickade ett brev till valberedningen. Det fick effekter i fler avseenden, bland annat så blev ett tidigare bristande engagemang för jämställdhet utbytt mot ett mer systematiskt arbete och fler kvinnor fick plats i styrelsen.

Men åter till grundfrågan, vad är det som gör att en person med makt väljer att använda sig av härskarteknik till och med när man blir inspelad på band? För egen del tror jag att det handlar om att visa vem som bestämmer och därmed vem som ska ha makten. Genom att osynliggöra, förlöjliga, undanhålla information, påförande av skuld och skam eller rent av att dubbelbestraffa någon annan så kan man som minister själv behålla makten över debatten och därmed dagordningen för vad som är mer eller mindre rätt och viktigt. Men det här agerandet bygger som sagt på att de som utsätts för det inte säger ifrån, inte förmår sätta ord på vad man utsätts för.

För egen del så kommer jag att återigen aktualisera behovet av att utbilda HELA regeringen i jämställdhet. Det är uppenbart att det saknas en aktiv jämställdhetspolitik men också ett jämställt agerande från den borgerliga regeringen. Även om en utbildning inte kommer att lösa den ojämställda politiken så kanske vi åtminstone slipper se mer av härskarteknik i riksdagens talarstol. För övrigt så har jag också skrivet ett mejl till talmannen.

Bloggtips: Peter Andersson om en opinionssignal, Helen Pettersson om att vara bekymrad och förbannad, Marika Lindgren Åsbrink om alkoholmonopol på liv och död. Och till sist, en relativt ny blogg som vill att vi ska Prataomdet.

Andra bloggar om politik, härskarteknik, öppenhet, Moderaterna, jämställdhet, makt, riksdagen, prataomdet, Socialdemokraterna.

måndag, december 06, 2010

Några namn som valberedningen borde titta närmare på

Det har gått knappt en månad sedan som Mona Sahlin meddelade att hon inte tänkte fortsätta som partiledare för Socialdemokraterna. Sedan dess (och faktiskt tidigare än så) har jag fått frågan om vem jag tycker ska efterträda Sahlin. Har hittills undvikit att skriva ner några namn men bestämde mig för att göra det nu när en valberedning har utsetts och som därmed kan ta med sig dessa namn. Ska se till att skicka in ett formellt papper på det men ni som läser bloggen får läsa först. Och nu handlar det om att lyfta fram personer utanför riksdagen. Det betyder inte att jag utesluter många av mina mycket kloka och kompetenta kollegor men jag vill att valberedningen får namnförslag på personer även utanför riksdagen.

Så här är fyra kvinnor och fyra män med olika erfarenhet och kompetens som kan vara framtidens ledare för Socialdemokraterna:

Anna Ekström, 51 år, ordförande i SACO
Eva Nordmark, 39 år, ordförande i SKTF
Lena Sommestad, 53 år, professor i ekonomisk historia
Åsa Westlund, 34 år, EU-parlamentariker

Anders Lago, 54 år, komunstyrelseordförande i Södertälje
Stefan Löfven, 53 år, ordförande IF Metall
Martin Nilsson, 41 år, oppositionsråd i Tyresö
Karl-Petter Thorwaldsson, 46 år, ombudsman IF Metall och ordförande för ABF

Jag tänker inte gå in på vad varje person tycker i olika frågor, jag vägrar att kategorisera nån i den befängda vänster/höger-skalan som media älskar att ägna sig åt. Jag har träffat samtliga, läst och hört en hel del av vad dessa personer har för tankar kring dagens samhällsutmaningar. Jag håller inte med dem i alla deras åsikter men min bild är att de här åtta personerna verkligen vill något med sitt engagemang. Och det är bra, jävligt bra och nödvändigt för nån som vill vinna valet 2014. För övrigt så hoppas jag på en stor öppenhet i hela processen när det gäller ny partiordförande.

Andra bloggar politik, partiledare, öppenhet, Socialdemokraterna.

fredag, november 26, 2010

Vad är det Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill dölja?

När övriga partier anser att det är rimligt att öppet redovisa ekonomiska bidrag till partierna från privatpersoner och organisationer så vill inte Moderaterna, Kristdemokraterna eller de främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna gå med på ökad öppenhet.

Man undrar ju vad det är för några bidragsgivare som M, Kd och Sd inte öppet törs/vill skylta med? Handlar det om stora bidrag från exempelvis arbetsgivarorganisationer, företag, religiösa sekter, rasistiska/fascistiska organisationer? Troligen är det just bidragsgivarnas särintresse och vilja till inflytande över den polistiska dagordningen som gör att de tre partier på högerkanten anser att det inte tål att prövas i offentlighetens ljus.

Själv är jag glad över den förflyttning som mitt eget parti, Socialdemokraterna, har gjort i frågan och som gör att man nu driver på för ökad öppenhet. Under den allmänna motionstiden lade jag en motion om Offentlig redovisning av ekonomiskt partistöd från privatspersoner och organisationer, läs motionen här.

Andra bloggar politik, partibidrag, öppenhet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, riksdagen, Socialdemokraterna.

tisdag, november 16, 2010

Jag vill samtala om politik och människors vardag

och tror faktiskt att många fler än jag vill det även om medierna helst ägnar sig åt personfrågor. Så därför lägger jag upp min krönika från gårdagens NA även här på bloggen. Redan nu har jag fått flera samtal och mejl från medborgare i Örebro och jag hoppas kunna få samtala med fler genom min blogg, Facebook och Twitter. Och jo, jag samtalar direkt med människor live också. Det är väl knappast någon nyhet även om en del tycks tro det. Bara så att ni vet.

Har tidigare publicerats i NA den 15 november 2010:
Under en ganska lång period har jag funderat över det faktum att några familjers vardagsproblem verkar ha varit viktigare att diskutera än andras. Den här diskussionen om det så kallade livspusslet tror jag många känner igen även om man har helt olika uppfattning om vad det egentligen innebär. En del familjer anser sig ha fullt upp med att jobba, hämta och lämna barn på dagis/skola, handla och laga mat, så för att få lite mer tid ihop köper man ett par timmar städtjänst. I andra familjer har man lika fullt upp med att jobba, hämta och lämna barn på dagis/skola, handla och laga mat men där handlar all prioritering att få inkomster och utgifter att gå ihop. Det man vill unna sig är att barnen ska få en ny vinterjacka och stövlar. Det finns familjer där ingen har arbete och där den stora frustrationen handlar om att man inte får vara med och bidra till sin egen försörjning, att barnen inte kan förvänta sig att få samma saker som deras kompisar tar för givet.

Trots att våra vardagsliv ser så olika ut så kan man få en bild av att det stora övergripande samhällsproblemet i Sverige är att ingen vare sig har tid eller lust att städa sitt hem. Jag tror att det är mer komplicerat än så och att det finns frågor som borde diskuteras mera ingående.
Varför är arbetslivet så hårt styrt och varför kan man som enskild inte få mer inflytande över arbetstiden? Att leva i en familj med barn innebär att man inte längre kan leva på samma sätt som innan barnen kom, men är vi verkligen beredda att anpassa oss efter barnens behov? Är det verkligen höjden av lycka att tillbringa en hel dag ute på Mariebergs köpcentrum och handla saker som vi inte visste att vi behövde? Om jag blir sjuk, ska jag behöva vara rädd för att inte få någon ersättning?

Jag tror de här frågorna hänger ihop. Man kan inte diskutera arbetslinje och jobbpolitik utan att samtidigt diskutera hur dagens arbetsvillkor med stress och dålig arbetsmiljö kan förändras. Har man en utsatt ekonomisk situation med låg lön och tvingas vända på varenda krona så bidrar det till en annan typ av stress. Tvingas man ha all sin fritid mellan arbetspassen så blir finns ingen tid kvar till umgänge med familj och vänner. Om vi på allvar vill underlätta barnfamiljers vardagsproblem så kanske inte två timmars städning är den stora frågan, snarare symptomen på andra saker i omgivningen behöver förändras. Som att det finns en väl utbyggd kollektivtrafik, att arbetsgivarna inte beordrar övertidsjobb när det egentligen behövs fler på jobbet. Eller att barngrupperna på dagis blir mindre.

Så alla ni som har problem med livspusslet, vad är det för frågor som ni funderar över? Uppenbarligen var det något som ni ville säga till mig och mitt parti även om jag har svårt att tro att det var dammsugning i vardagsrummet utförd av någon annan som blev den avgörande faktorn för ert val. Eller var det så enkelt? Hör av er till mig på mejl
eva-lena.jansson@riksdagen.se eller på mobilen 070-2411301. Jag vill gärna få veta mer om er och andras verklighet, hur ni vill att samhället ska utvecklas och förändras.

Mina lästips från ett antal bloggar: Marika om att tänka nytt, Peter om förbud att yppa ordet förnyelse när man inte kan vara konkret, Maja som tycker till om förnyelse, Erik som vill prata mer person, Ullis om varför just personfrågan engagerar så många utanför partiet, Jämlikhetsanden vill skruva ned volymen, Johan Sjölander undrar vad oppositionens kris innebär för regeringens politik.

Andra bloggar om politik, vardag, samhälle, Socialdemokraterna, välfärd, jämlikhet, arbetslinje, jobb.

söndag, november 14, 2010

Det är bara bryta ihop och gå vidare

På eftermiddagen denna söndag lämnade Mona Sahlin besked om att hon inte ställer upp för omval till partiordförande vid Socialdemokraternas extra partikongress nästa år.

Och även om jag ville att Sahlin skulle bli kvar så har jag stor respekt för beslutet. Sahlin är förmodligen den person som visat störst mod och styrka i motgång. När andra partiledare exempelvis vägrat ta debatter mot SD eller väjt för att möta medier i obekväma frågor så har Sahlin gjort motsatsen. Oavsett hur infantila frågor hon fått har hon förmått att på en lugnt sätt stått upp för partiets linje/politik. Det som kännetecknar Sahlin är också det faktum att hon sätter partiets bästa framför sin egen person. Något som fler i ledande ställning borde ta göra.

Jag var oerhört stolt när vi valde Mona Sahlin som partiordförande för Socialdemokraterna, och känner mig idag både ledsen och förbannad över att vi inte förmått ge henne mer än fyra år på den posten. För er som fortfarande inte fått möjlighet att höra ett politiskt tal av Sahlin, här är hennes fantastiska tal i Almedalen juli 2010.

Angående den fråga som media kommer ägna all sin kraft och tid till, vem som ska efterträda Sahlin så har jag inte för avsikt att lyfta fram någon, jag ville ju ha kvar henne som partiledare. En enda sak är jag säker på och det är att de som ägnar sig åt knivkastning och/eller springer till medierna med intern partiinformation tydligt visat att man inte duger som ledare för Sveriges största parti. Jag kräver så mycket mer av någon som ska vara den främsta företrädaren för Socialdemokraternas värderingar om alla människors lika rätt och lika värde och visionen om ett jämlikt samhälle.

För en stund ska jag tillåta mig att deppa över det som kan betraktas som interna partiangelägenheter. Men sen är det bara att gå vidare. Utmaningar saknas inte när de ekonomiska skillnaderna ökar mellan människor, när allt fler slits ut i arbetet, när arbetslösheten är fortsatt hög, när orättvisor dyker upp på många ställen i vårt samhälle, när vår miljö och klimatet utsätts för enorma påfrestningar.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, partiordförande.

onsdag, november 10, 2010

Nu prövas förtroendefrågan

när Mona Sahlin anser att alla i Socialdemokraternas verkställande utskott och partistyrelsen ska ställa sina platser till förfogande. Men för de som tror att det kommer bli en stor förändring i Socialdemokraternas ledning kan det vara bra med lite bakgrundsinformation. De flesta ledamöterna i dagens partistyrelse är representanter för ett partidistrikt. De partidistrikt som inte har någon ordinarie eller en representant i VU har en ersättarplats i partistyrelsen. LOs ordförande har en fast plats i VU, IF Metalls ordförande brukar också tillhöra VU som ordinarie eller ersättare.
I partistyrelsen brukar ett antal LO-förbundsordförande finnas med, idag är det Ella Niia från HRF och Hans Tilly från Byggnads som ingår. Några av de som sitter i partistyrelsen har tunga uppdrag i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.

Så oavsett hur många som ställer sin plats till förfogande bör man ha följande i åtanke. Partidistrikten har nominerat personer som man har stort förtroende för lokalt, merparten kommer med stor sannolikhet att nomineras och väljas om. Kommun- och landstingspolitiker kommer vilja ha sina tunga företrädare kvar i partistyrelsen. Och LO-ordförande flyttar man inte på med mindre än att det blir en ny LO-ordförande som kliver in istället. Att det kommer bli förnyelse i VU och partistyrelsen tvivlar jag inte på, men att leka hela havet stormar just nu främjar knappast förnyelseprocessen vare sig det gäller partiet, politiken eller personer.

För egen del så tycker jag att Anna Johanssons och Ardalan Shekarabis fråga "Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas?" är betydligt viktigare att diskutera än att bara fokusera på personer. Först ska vi analysera vår politik, sen lägga fram förslag på en ny utifrån våra värderingar men med perspektiv på framtiden. Utifrån det borde Socialdemokraterna (med det avses medlemmar i partiet, inte medierna/journalister eller borgerliga ledarskribenter) sedan fundera på vem som är bäst på att leda partiet och hur ett vinnande lag ska formas.

Dagens lästips: Erik Laakso om att maktkampen bäddar för ny valförlust 2014, Veronica Palm som undrar om hon ska avgå, Lena Sommestad som vill prata om värderingar, Johan Westerholm bloggar att nu är det dags.

Andra bloggar om politik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, partistyrelse

tisdag, november 02, 2010

Om att trivialisera en viktig debatt

Under några dagar har stor fokus riktats mot Sofia Arkelsten, Moderat riksdagsledamot och partisekreterare. Orsaken till detta är att Arkelsten har deltagit i vad som medierna defineriat som "bjudresor". Arkelsten som var Moderaternas talesperson i miljöfrågor, accepterade bland annat att åka till Sydafrika och lät oljeföretaget Shell betala både resa och logi. Något som många, bla Socialdemokraterna Håkan Juholt och Mona Sahlin ansett som omdömeslöst. Medierna har rapporterat om det faktum att Arkelsten efter resan både bloggat om och lyft fram Shell i ett riksdagsanförande. Överåklagaren granskade fallet och konstaterade att det inte förlåg skäl för åtal om mutbrott. Arkelsten har alltså inte begått något brott. Så långt tror jag flertalet är med.

Jag har vid flera tillfällen bloggat om att trycket från olika lobbyorganisationer är ganska hårt också i riksdagen, inte bara i EU-parlamentet. Jag får inbjudningar nästan dagligen till olika evenemang, seminarier, frukostmöten, lunchmöten och middagar med företag & organisationer.

När jag var under förra mandatperioden var talesperson i immaterialrätt och debatten om IPRED var som högst fick jag inbjudningar till olika filmers premiärvisningar. Visserligen inte så många som Reinfeldt, Sabuni eller Bodström verkar ha fått men några filmer trots allt. Och efter koll med mina kollegor, några i Kulturutskottet, så insåg jag att det inte var någon massinbjudan det handlade om. Jag och nån till i Näringsutskottet fick dessa inbjudan. Sedan IPRED-lagen klubbats i riksdagen har jag fått en inbjudan till en film.

Merparten av alla inbjudningar handlar ju om att få mig och andra folkvalda på plats för att kunna opinionsbilda i vissa frågor, helt enkelt påverka oss. Ibland är det mera av att vi ska komma och "sprida glans" över en tillställning. När jag skriver "sprida glans" så är det med både ironi och allvar. För mig är det viktigt att alltid fundera utifrån följande frågeställning innan jag svarar på någon form av inbjudan:


  1. Är det värt tiden och mödan att gå dit?

  2. Vad säger magkänslan, rätt eller fel att medverka?

  3. Vem är avsändare?

  4. Vad är det för budskap jag kommer att mötas av?

  5. Finns det andra möten som är mer prioriterade att gå på?

  6. Är det bra för partiet att jag medverkar?

När nu några försöker likställa en hedersgästinbjudan (Mona Sahlin och Lena Adehlson Liljeroth) till en internationell tennisturnering i Stockholm som anordnas av bla Svenska Tennisförbundet med en gratisresa sponsrat av ett privat oljeförtag till Sydafrika, så anser jag att man återigen trivialiserar en viktig fråga som behöver diskuteras lite mer djupgående än vad exempelvis Aftonbladets Lena Mellin gör.
Under en högaktuell FRA-debatt i riksdagen som innehöll det mesta av dramatik så valde Moderatledaren tillika statsminister Reinfeldt att ta planet till fotbolls-EM.
Jag utgår från att det i hans roll som landets främste politiker ingår att representera sitt land i flera olika sammanhang. Ibland är det roliga tillställningar, ibland mindre roliga men det är faktiskt inte rolighetsgraden som är avgörande om man som politiker ska delta eller ej.

Och när det gäller oss riksdagsledamöter så ser det ut på följande sätt:
A. Riksdagsledamöter har ett eget resekonto för att just kunna göra dessa resor och därmed inte behöva förlita sig på företags goda vilja.
B. Riksdagsledamöter har inget särskilt seminariekonto vilket innebär att om organisationer eller företag vill ha med oss så kan man inte förvänta sig att vi betalar 3000kr för en seminariemedverkan.
C. Folkvalda politiker på olika nivåer förväntas representera sitt parti i många olika sammanhang just ifrån att man är beslutsfattare. Ena stunden kan det vara QX-galan, nästa gång är det ett PRO-möte, emellan kommer ett lunchmöte med lokala LRF och veckan därpå vill SHR bjuda på mat och diskutera besöksnäringens villkor.
Och varje gång ska man stämma av med sin egen checklista och magkänsla. Däremot kommer jag inte att ringa och stämma av med någon journalist om det är ok, den saken är säker.

Under en vecka i juli, för det mesta vecka 28, pågår Almedalsveckan. En vecka som brukar beskrivas som en unik demokratimötesplats. För egen del tycker jag den påminner om en riksdagsveckan, om något i komprimerad form. Den stora skillnaden mellan riksdagsveckorna och Almedalsveckan är att både allmänheten och media har tillträde till i princip alla möten på Gotland. Men när det gäller riksdagsveckorna finns det inte en chans att följa med överallt.

Om några veckor kommer The Right Livelihood Award att delas ut i riksdagens andrakammarsal. Jag och ett antal riksdagsledamöter som är med i det tvärpolitiska nätverket Sällskapet Right Livelihood Award, kommer då att medverka vid detta arrangemang. För egen del har jag checkat av mina punkter och tvekar inte en sekund över att delta.

Andra bloggar om politik, riksdagsledamöter, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Arkelsten.

fredag, oktober 01, 2010

Om att vara i opposition och en statsminister som satt sig i baksätet

Den 19 september förlorade vi valet. Med vi menar jag Socialdemokraterna men också det rödgröna regeringsalternativet. Så nu är vi i fortsatt opposition trots att de fyra borgerliga partierna inte fick en majoritet i riksdagen. Detta beroende på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen där man fått 20 mandat. Man hade kunnat tänka sig att Reinfeldt avgått och att Moderaterna, det största borgerliga partiet, skulle ha tagit kontakt med flera partier för att diskutera en ny riksdagsmajoritet.

Men Reinfeldt valde att fortsätta som statsminister och nu är vi snart framme vid riksdagens formella öppnande. Först ska vi dock välja en talman och dessutom tre vice talmän. Inte heller här har Reinfeldt valt att samtala över blockgränserna. Rykten har kommit och gått, DN gick uppenbarligen på ett helt felaktigt rykte. I dag redovisade Mona Sahlin att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har enats om ett gemensamt förslag på talman, Kent Härstedt, riksdagsledamot från Helsingborg i Skåne. Medan Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna bestämt sig för att nominera Per Westerberg till talman. Det är en sluten omröstning som äger rum på måndag, ska bli intressant att se vem som får en majoritet av rösterna. För det kommer att vara ovisst läge.

Så här kommer det att se ut i riksdagen under de närmaste 4 åren om det inte blir nyval. En borgerlig minoritetsregering lägger fram lagförslag till riksdagen, vi i de rödgröna kommer ibland rösta med, men allt som oftast kommer vi att ha ett eget rödgrönt förslag. För vi gick till val på en helt annan politik än den som borgarna har fört i riksdagen under förra mandatperioden. Vi ville bygga möjlighetrnas land, satsa på fler jobb och minskade klyftor, vi vill trygga välfärden och se till att inte sjuka utförsäkras. Vi kommer att redovisa vårt alternativ till varje förslag från regeringens sida som hamnar på riksdagens bord. Vi kommer att lägga fram egna förslag på massor av områden. Om Sverigedemokraterna röstar med den ena eller den andra sidan eller har egna förslag återstår att se. Det är så här Fredrik Reinfeldt, Moderatledare och statsminister, vill ha det. En osäker och instabil ledning av landet. Att kalla honom för stark ledare är enligt mitt sätt att se det helt fel, han verkar snarare ha satt sig i baksätet och hoppas någon ska ta över ratten.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Sverigedemokraterna, talman.

torsdag, september 23, 2010

Reinfeldt tar stöd av Sd för att få fortsätta som statsminister

Jag kan redan nu ge facit till er som undrar hur det kommer att gå efter sista räkningen av rösterna i riksdagsvalet. Borgarna fortsätter att styra men nu i minoritet och med stöd av Sverigedemokraterna. Hur jag kan veta det?
1. Åkesson, SDs partiledare har sagt att han inte stöder en regering ledd av Mona Sahlin, det fanns bara två statsministerkandidater.
2. I Örebro kommun går Reinfeldts partikamrat Kent Persson i spetsen för ett minoritetsstyre där man aktivt eller passivt behöver stöd från Sverigedemokraterna.
3. Reinfeldt valde, mot sin egen ståndpunkt, att sitta kvar som statsminister trots att hans allians inte längre har en majoritet av svenska folket bakom sig.

Det som är lite märkligt med den här diskussionen kring minoritetsstyre är att Moderaterna är det parti som konsekvent hävdat behovet av en stabil majoritet. Går vi dessutom tillbaka till örebroaren Kent Persson, så hävdade han följande : "Jag avstår hellre att komma åt makten än att vara beroende av SD på något vis. Jag sätter mig hellre i opposition". Det var den 17 maj i år som Persson skrev det på sin blogg. Nu är Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet "beroende av SD på något vis" för att behålla makten i Örebro kommun. Så var det med värderingar och principer, de höll inte mer än 4 månader.

Känns bra att Mona Sahlin varit så tydlig med hur hon ser på Sverigedemokraterna: aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig kommer vi att göra oss beroende av ett djupt främlingsfientligt parti. Aldrig.

Till sist måste jag bara kommentera följande artikel i NA om "solklar kryssfavorit". I artikeln, där man glömt att ta med Moderaterna, väljer man att använda procent istället för antal kryss. Är ni nyfikna på hur många kryss jag eller de andra riksdagskandidaterna i Örebro fick så kolla här. Jag kan redan nu avslöja att den mest kryssade personen i Örebro län heter Matilda Ernkrans och hon toppar Socialdemokraternas riksdagslista!

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Sverigedemokraterna, personval.

lördag, september 18, 2010

Har du inte bestämt dig för hur du ska rösta?

Jag tycker att du ska fundera över vilket samhälle du vill ha. Ska det vara ett samhälle där vi hjälps åt när någon har det svårt? Eller ska vi ha ett 2/3-samhälle där en grupp lämnas utanför med motiveringen att de inte jobbar? För mig handlar det om solidaritet och jämlikhet.

Ska vi bry oss om vilket samhälle och miljö vi lämnar över till våra barn? Eller ska vi fortsätta förbruka utan att fundera över vilka konsekvenser det får i framtiden? Ska vi ha en gemensamt driven sjukvård där vård ges efter behov? Eller ska vården privatiseras och där de med privata försäkringar kan köpa sig en gräddfil?

Jag vet inte om de argumenten räcker för dig. Jag skulle kunna berätta om några av de medborgare jag träffat den senaste veckan. Om Anders som blivit utförsäkrad och som snart sålt allt han äger. Om Margit som inte längre ingår i någon statistik eftersom hon inte har rätt till a-kassa, inte får sjukpenning trots att hon är sjuk och nu lever på sin mans lön. Om Anita som blivit arbetslös, har en låg a-kassa och som får höra att hon är tärande och "lever på bidrag" trots att hon betalt in till en arbetslöshetsförsäkring i över 30 års tid. Att gå och rösta blankt, är som att säga att de här personerna inte finns, att du inte bryr dig om hur de får det framöver. Du har ett val, jag inser att du inte tycker det är särskilt lätt. Kan dock lova dig att det finns de som önskar att de var i din situation.
Själv har jag redan röstat på Socialdemokraterna, gör det du också.

För dig som undrar vad som händer om man går ut och berättar i media hur den borgerliga politiken drabbar sjuka, läs Emelies svar till de som kritiserat hennes berättelse. En bloggberättelse som nu blivit världsnyhet.

Till sist. I dag såg det ut så här i Göteborg. Väljarnas intresse för de rödgröna ökar och valet kommer att bli jämt, mycket jämnare än vad opinionsinstituten tidigare trott, idag kom första brasklappen. Ända in i kaklet betyder att inget är avgjort förrän klockan slagit 20.00 i morgon.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, bloggare, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

tisdag, september 14, 2010

Om att hålla ihop

Idag finns en bra och tänkvärd debattartikel i SvD. Flera av de som skrivit under artikeln är personer som inte alltid förknippats med politik men som är beredda att ändå göra sig till tals för att lyfta upp behovet av att hålla ihop samhället. I artikeln skriver man bland annat:
"Några tror sig kanske tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga".

Och så pekar man på vad som hänt med a-kassan och sjukförsäkringen, och vad det får för effekter.
"Socialförsäkringarna – som är just vad det låter som, gemensamma försäkringar mot svårigheter som kan drabba alla – perverteras och används som piska mot dem som drabbas. För tiotusentals har sjukförsäkringen blivit en utförsäkring. För de som tjänar allra minst har priset för A-kassa mångdubblats.
Gradvis förskjuts makt och resurser. Ett nytt samhälle träder fram: Där den som har får mer, och klyftor och klasskillnader växer".


Vid våra samtal med väljarna så märker jag tydligt hur många som oroas just av de ökande klyftorna. Både vid samtal på gymnasieskolorna och vid dörrknackningen möts jag av berättelser om hur människor far illa av Reinfeldt och Moderaternas politik. Idag fortsätter dörrknackning, igår var det drygt 1200 hushåll som fick direktbesök bara i Örebro.
Så om man vill ha ett jämlikt samhälle som håller ihop krävs en röst på en rödgrön regering. Oavsett alla opinionsundersökningar, på söndag avgörs det.

Till sist, Kristdemokraternas smutskastning av Socialdemokraterna i Örebro län tar sig allt märkligare former för varje dag. I Karlskoga Kuriren kan man läsa hur KDs ombudsman konstaterar att deras affischer har blivit nedrivna men inte Socialdemokraternas och samtidigt säger, lätt försåtligt, att han inte kan tro att det är någon från Socialdemokraterna som förstört deras affischer. Mer allvarligt är det att riksdagsledamoten Lars-Axel Nordell hindrade en väljare från att förtidsrösta på biblioteket i Vivalla. Skämmes säger jag bara, skämmes :(

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Kristdemokraterna, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

måndag, september 13, 2010

Om att ta ut segern i förskott

Igår hade jag och moderaten Kent Persson ett ganska barnsligt meningsutbyte på Twitter. Persson skriver följande efter debatten mellan Sahlin och Reinfeldt: "Reinfeldt är överlägset bäst, ikväll igen". Och följer upp med : "Imorgon är det bara 6 dagar kvar till att Alliansen blir omvald". Något som jag besvarade med "bara 6 dagar kvar till vi tar över Rosenbad".

Jag vet att det bara finns en opinionsundersökning som räknas, den som sker den 19 september då alla röstar räknas. Fram tills dess är inget avgjort. Idag är det 6 dagar kvar att samtala med väljarna och tydliggöra skillnaden mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.

Fem punkter för er som jag inte hinner träffa men som ännu inte har bestämt sig för vad ni ska rösta på:
1. Sahlin och Socialdemokraterna har en politik för de som ännu inte börjat jobba, för de som jobbar, för de som blivit arbetslösa, för de som är för sjuka för att jobba, för de som jobbat färdigt.
Reinfeldt och Moderaterna har en politik för de som jobbar.
2. Sahlin och Socialdemokraterna vill ha en gemensam sjukvård som ges efter behov, inte efter plånbok.
Reinfeldt och Moderaterna vill ha en privatiserad sjukvård och öppnar upp för gräddfiler genom privata försäkringar.
3. Sahlin och Socialdemokraterna tror att människor växer när det finns trygghet även för de som saknar jobb eller är sjuka.
Reinfeldt och Moderaterna tror att människor får större drivkrafter om de blir fattiga.
4. Sahlin och Socialdemokraterna har en aktiv jobbpolitik för att fler ska få jobb med schyssta löner och bättre arbetsvillkor
Reinfeldt och Moderaterna har en passiv jobbpolitik där arbetslösa och sjuka ska tävla om jobb till vilket pris som helst.
5. Sahlin och Socialdemokraterna tror på politiken som ett medel för omfördelning, för solidaritet och rättvisa.
Reinfeldt och Moderaterna tror att marknaden löser det mesta.

Andra bloggar om politik, val 2010, Sahlin, Socialdemokraterna, Reinfeldt, Moderaterna, Husmark Pehrsson, sjukförsäkring, solidaritet, välfärd, jobb.

onsdag, september 08, 2010

Ett konspiratoriskt inlägg om den oberoende journalistiken

Under en valrörelse blir förmodligen vi som är politiska engagerade lite extra noga med att partierna ska få likvärdigt utrymme och granskas lika hårt. Jag är som sagt partisk men vidhåller ändå att mediernas bevakning och rapportering har missgynnat de rödgröna i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet.

Jag känner en hel del personer som slutat att prenumera på länets stora lokaltidning Nerikes Allehanda av just orsaken, i klartext var det ett rockstjärnereportage om Alliansen på besök i Örebro som fick bägaren att rinna över för många. Det har funnits andra typer av utspel från borgerligt håll som lett till förstasidor, artiklar med bild osv medan liknande från S gått spårlöst förbi. Uppenbarligen har dessutom flera s-sympatisörer klagat direkt till NA som försvarar sig genom att redovisa den politiska uppfattningen bland de anställda i procent per parti. Man tar sig för pannan och undrar om den typen av journalistik förväntas tas på allvar av läsarna?

För egen del har jag vid flera tillfällen twittrat hur politiska reportrar/journalister/programledare uttryckts sig angående olika utspel. Exempelvis när de rödgröna skulle presentera sitt förslag på ny fastighetsskatt där endast 1 procent får högre skatt än idag. Mats Knutson, Rapport, twittrar då följande inlägg: I morgon presenterar Socialdemokraterna siffror över hur den rödgröna fastighetsskatten slår mot Stockholm #val2010. Det kändes inte direkt objektivt även om jag inser att det är svårt att inte använda de begrepp som olika partierna själv skapat för att beskriva sina motståndares förslag. Har även hört hur nyhetsuppläsare använt begreppet "pensionärsskatt" vilket jag antar att de borgerliga inte tycker är särskilt neutralt.

Och för att försöka få andras infallsvinklar dyker allt oftare experter upp i olika tv-program. Men att få tag på experter utan politiskt ställningstagande verkar vara svårare än producenter gissat. Både SvD och Nyhetsmorgon (TV4) har använt sig av retorikexperter som visat sig vara aktiva i Folkpartiet. För egen del hörde jag Anna Klingspor, varumärkesexpert, i Nyhetsmorgon döma ut Socialdemokraternas annonskampanj där man redovisade hur mycket Reinfeldt tjänat på sin egen politik. Samma varumärkesexpert finns på Facebook och deltar där i kampanjade mot Mona Sahlin. Så det var inte särskilt oväntat att Klingspor dömde ut S-kampanjen som smutskastning, däremot var det lite oväntat att varken @tv4se eller @nyhetsmorgon svarade på mina frågor om hennes medverkan i programmet. Jag ställde för övrigt samma frågor till Nyhetsmorgons programledare Steffo Törnqvist och reportern Anders Pihlblad. Något som SVTs Mikael Pettersson noterat i sin krönika där han konstaterar att granskarna får finna sig i att bli granskade.

Slutligen vill jag rekommendera Jesper Bengtssons tänkvärda ledarkrönika om hur mediernas dagordning också kan påverka ett val.

Andra bloggar om politik, val 2010, medier, makt, Mona Sahlin, Socialdemokraterna

onsdag, september 01, 2010

Om alla de som borde synas och höras i medierna

men som inte får vara med i morgonsofforna eller på förstasidorna. Det här blogginlägget kommer att handla om några av de personer som jag träffat under den senaste veckan.
Igår träffade jag en kvinna som just nu är arbetslös. Anita (heter nåt annat) är drygt 50 år och har jobbat över 30 år på ett företag men fick sluta, när den delen av företaget hon jobbade på lades ner. Nu medan Anita söker andra jobb så får hon a-kassa. Och som hon själv uttryckte det: - Jag har betalat till till a-kassan i hela mitt yrkesliv, en försäkring som nu Reinfeldt kallar bidrag. Jag blir så upprörd över hans människosyn.

Just trygghetsförsäkringar, såna som man får ersättning från när man är sjuk/arbetslös/föräldraledig kallar Reinfeldt bidrag. Jag har också träffat Peter och Anki (heter nåt annat) som båda har jobb men just nu pågår en omorganisation som ställer nya tuffare krav på all personal. Peter har sedan tidigare anpassade arbetsuppgifter men vet inte om det kommer att funka, Anki är rädd att inte orka med ett högre tempo och mer att göra på samma tid. Att borgarna har försämrat a-kassan och sjukförsäkringen gör dem inte mindre oroliga. Peter och Anki har visserligen fått lite mer i plånboken genom skattesänkningar men de perioder när Peter varit sjuk har visat hur skör tråden är från en hyfsad ekonomi till att ha det riktigt knapert. Anki vet redan att andra har slutat pga "personliga skäl", dvs de klarade inte av jobbet.
- Jag är redan nu helt slut efter en arbetsdag. Om jag inte klarar av mer så kanske också jag blir uppsagd eller får gå ner på deltid.

Ikväll när jag knackade dörr träffade jag Ingrid. Ingrid höll på att omskola sig när hon råkade ut för en olycka och skadade ryggen. Den ständiga smärtan har gjort att Ingrid varit sjukskriven eftersom hon inte klarar av vare sig studier eller jobb. Men nu ska Ingrid utförsäkras efter som borgarna anser att hon varit sjuk förlänge. Ni vet det där beslutet som de tom applåderade åt i riksdagen. - Jag vet inte hur jag ska klara av att betala hyran, om jag har råd att bo kvar här.
I slutet av förra veckan träffade jag Ingemar som närmar sig pension och som har ett väbetalt jobb. - Det känns inte bra att veta att några har fått det sämre bara för att jag få det bättre ekonomiskt ställt. Jag vill ha ett solidariskt samhälle.

Tänk vilken annorlunda debatt och valrörelse vi skulle få om dessa personer fick sitta i tv-sofforna och ersätta proffstyckare, företagsledare och ekonomer. Då kanske vi skulle få en debatt om vilket samhälle vi vill leva i. Läs gärna mer om de som borde höras mer på min favoritblogg Ett hjärta rött.

Andra bloggar om politik, val 2010, arbetare, makt, Reinfeldt, Moderaterna, Husmark Pehrsson, sjukförsäkring, a-kassa, välfärd, Socialdemokraterna

tisdag, augusti 31, 2010

Tufft läge när gubbhyllan anfaller

I förmiddags gjorde Mona Sahlin ett av många torgmöten och passade samtidigt på att svara på frågor i Expressens valstuga. Själv blir jag imponerad av Sahlin som trots ett riktigt tufft läge i opinionen och som dessutom nu fått ett antal griniga gubbar att komma med kritik fortsätter att fokusera på politik och värderingar. Det handlar om att satsa på jobb och välfärd framför stora skattesänkningar. Skönt att det finns starka kvinnor även runt Sahlin, bland annat Handels förra ordförande Ninel Jansson som talar klarspråk om vad som betyder något: Det är arton dagar kvar till valet. Jag hoppas att vi socialdemokrater från och med nu lägger krutet på att nästa statsminister blir Mona Sahlin.

Något jag själv har och kommer att fortsätta ägna mig åt, dvs arbeta för en valseger. Nu dags för lite fler samtal om politik och värderingar, först på Lindeskolan i Lindesberg, därefter Brickebacken och senare dörrknackning i Tybble. Ända in i kaklet...

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, opinionsundersökning, välfärd, Socialdemokraterna.

onsdag, augusti 25, 2010

Reinfeldt & Moderaternas politik ska krossa facken

Det är ingen hemlighet att Moderaterna i alla tider ansett att facken i Sverige haft för stor makt och inflytande över lagstiftningen. Därför har Moderaterna gång på gång, i val efter val, lovat att försämra anställningstrygghet och andra ingrepp i lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet. Vid förra valet insåg man att den taktiken med tydlighet inte skulle gå hem hos väljarna. Istället iklädde man sig förklädnanden "Nya Moderaterna" och kallade sig det "Nya arbetarpartiet". Något som självklart retade gallfebern på mig, ett parti som i alla tider röstat mot förbättringar för arbetare borde skämmas över den typen av nyspråk.

Efter valvinsten 2006, den politiska makeovern lyckades lura tillräckligt många, så påbörjades det Moderata lagstiftningsarbetet för att försvaga facken.

  • Första åtgärd var att sänka ersättning för de arbetslösa samtidigt som avgiften till a-kassan chockhöjdes. Resultat: 500 000 lämnar a-kassan, 200 000 lämnar facken, arbetslösa får söka socialbidrag.
  • Andra åtgärd var att försämra anställningstryggheten. Resultat: antalet visstidsanställning upp till 2år ökar, otryggheten sprider sig på arbetsplatserna. Arbetsgivarnas makt ökar.
  • Tredje åtgärden blev att försämra sjukförsäkringen. Resultat: Personer med fast anställning som är sjuka ska nu söka annat jobb eftersom de varit sjuka för länge, sjuka tvingas söka socialbidrag för att klara sig. Arbetsgivarna får verktyg att snabbt bli av med de som är sjuka.
  • Fjärde åtgärden var att luckra upp arbetstagarbegreppet. Resultat: vem som helst kan få en F-skattsedel och så har man rundat kollektivavtalslöner. Arbetsgivarna kan nu säga upp och sedan ta in samma personer men nu som F-skattare med lägre löner.
  • Femte åtgärden är lägre krav på utländska företag. Resultat: facken får åka runt i EU och försöka hitta en företagarrepresentant att förhandla med, ofta utan resultat vilket leder till lägre löner för de som jobbar på dessa företag.
  • Sjätte åtgärden är införandet av Laval-lagen. Resultat: svårare att strejka och få till stånd kollektivavtal. Arbetsgivarna jublar.

Idag är många fackförbund och därmed deras medlemmar kraftigt försvagade. När många medlemmar hamnar i konflikt med en arbetsgivare som inte följer kollektivavtal eller arbetsmiljölagen, blir det allt svårare för fackförbunden att hinna hjälpa och stötta medlemmarna. När dessutom Reinfeldt och Moderaterna valde att kraftigt skära ned på Arbetsmiljöverket så var det inte med omtanke om arbetarna, syftet var att minska insynen hos de arbetsgivare och företag som bryter mot arbetsmiljölagen.

Det är möjligt att jag och andra som har en arbetsinkomst fått det bättre matriellt men att få det genom att andra måste bli fattigare är så osolidariskt och så långt ifrån begreppet Tillsammans att Moderaterna borde skämmas för sin valslogan. Att miljonärer röstar på Moderaterna kommer med andra ord inte som någon överraskning.

För den som undrar om Reinfeldt verkligen menar allvar med att han gillar den svenska modellen med svenska kollektivavtal kan jag avslöja vad som är sant. Reinfeldt ljuger, han har aldrigt gillat den svenska modellen, hans parti Moderaterna har aldrig stått upp för den. I EU och i Sverige gör Moderaterna sitt bästa för att riva ned det som byggts upp under många decennier. Kejsaren är naken.

PS. Någon kommer säkert att blogga och hävda att jag smutskastar Moderaterna, för egen del anser jag att det är konsumentupplysning och att mina fakta dessutom visar hur rätt jag har i att Reinfeldt ljuger om sin syn på kollektivavtal och den svenska modellen. Att sådan konsumentupplysning behövs i dessa dagar är ganska uppenbart.DS

Andra bloggar om politik, val 2010, arbetare, makt, fackföreningar, Reinfeldt, Moderaterna, svenska modellen, sjukförsäkring, a-kassa, arbetsrätt, Socialdemokraterna

tisdag, augusti 24, 2010

Om opinionsundersökningar och en iskall politik får konsekvenser

Idag rapporterar Aftonbladet, SvD och Dn att det är jämt mellan de politiska blocken i en av alla opinionsundersökningar som presenterats. Ni får ursäkta mig men jag har svårt att komma ihåg vilken undersökning som sa vad. Det är jämt och många har inte bestämt sig. Jag tror det kommer att handla om två saker för att vi ska vinna valet. 1. Mobilisering av väljare, fler måste bestämma sig för att lämna det mentala sofflocket. 2. Att tydliggöra vår politik men framför allt skillnaden mellan oss och Moderaterna.

För mig finns ett område som är särskilt utmärkande, Moderaternas iskalla behandling av sjuka och arbetslösa. Just hur de sjuka behandlas när de kastas ut från försäkringen och tvingas söka socialbidrag för sitt uppehälle upprör nu inte bara mig, det har fått följdverkningar för en förtroendevald inom Moderaterna.

Så här kommer en lite längre reflektion över det där med att byta från ett parti till ett annat. (Texten har publicerats i Nerikes Allehanda den 23 augusti.)

Kan man vara moderat ena dagen för att sedan bli socialdemokrat nästa dag eller tvärtom? Ja, det händer även om det inte är så vanligt. Förra veckan läste jag om en moderat kommunpolitiker i Norrtälje, Lars Sjöblom, som byter parti och nu blir socialdemokrat. Sjöblom, som är svårt ryggmärgsskadad efter att ha blivit påkörd ett antal gånger, berättade att han nu lämnar Moderaterna på grund av utförsäkringen av sjuka. - Partiet har inte någon som helst känsla för att folk har det svårt. Jag kan inte se de som röstat på mig i ögonen längre, säger Sjöblom.

I riksdagen, där jag har mitt uppdrag som folkvald, har vi haft två partibytare under mandatperioden. Dels var det moderaten Göran Thingwall som var missnöjd med sitt partis politik i hälso- och sjukvårdsfrågor. Thingwall bytte senare till SPI. I somras meddelade Solveig Ternström att hon begärt utträde ur Centerpartiet då hon ansåg att partiet svikit i kärnkraftsfrågan. Ternström är nu med och jobbar för en Rödgrön valseger och Mona Sahlin som statsminister. Men även socialdemokrater har bytt parti under mandatperioden. Äkta paret Friman i Kävlinge i Skåne har bytt från Socialdemokraterna till Centerpartiet. För Carl Friman var det tredje gången han bytte parti, medan Essie Friman bytte för första gången. Det händer med andra ord i princip varje parti.

Så om en del väljare känner sig lite veliga inför valet har jag full förståelse för det. De som röstade blått i ett val kanske väljer att rösta rött den här gången. För egen del hoppas jag kunna bidra med information så att medborgarna ska veta mer om vad Socialdemokraterna står för, vi delar ut material i brevlådorna och knackar dörr. Men om några ändå är osäkra på vilket parti man gillar bäst så finns hjälp att få även av andra. Numera finns det både valkompasser och olika tester både i TV, på radion, i tidningar och på nätet så att du ska kunna välja rätt. Sen får man ta testerna med en liten nypa salt. Lars Ohly som är partiordförande för Vänsterpartiet blev tydligen socialdemokrat i ett test, så ibland stämmer uppenbarligen inte kartan med verkligheten…

Och du kan ju alltid välja att besöka partiernas valstugor. Från och med den här veckan kommer de flesta torgen runt om i länet ha valstugor på plats där du har möjlighet att prata politik ansikte mot ansikte med många olika företrädare. Kanske gillar du politiken men inte personen, eller rent av tvärtom, du gillar personen men inte politiken. Mitt råd är, trots att en del menar att personvalskampanj är viktigast, att man röstar på ett parti för att man gillar politiken. Risken är annars att man en dag vaknar upp och ångrar sig, personen var trevlig men politiken han/hon stod för, blev en obehaglig överraskning.

Nu tillhör jag ett parti som inte ens behövt byta namn. Sedan 1889 har vi arbetat politiskt för alla människors lika rätt och lika värde. Vår politik handlar om att alla ska vara med och bidra efter förmåga, och man ska kunna få vård/skola/omsorg efter behov. Och det är vårt löfte oavsett vem av oss socialdemokrater du väljer att sätta ett kryss för. Visst känns det tryggt.


Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

måndag, augusti 23, 2010

Om förtroende för den förda politiken skulle mätas

och där opinionsinstituten skulle ställa frågor typ "är du nöjd med regeringens politik kring sjukförsäkringen" så är jag övertygad om att Moderaterna skulle få mindre än 20 procent. Sådana frågor ställs dock inte, även om det skulle vara intressant att se ur resultaten mellan SKOP, Novus och SIFO skulle skilja sig eller likna varandra.

Men med nya opinionsundersökningar var och varannan dag som ena stunden riktar fokus mot person alternativt vad man röstade på förra valet och vad man tänker rösta på den här gången, så tror jag faktiskt en del väljare slutar att bry sig om politik över huvud taget. När den ena mätningen säger att det är kanonjämnt, nästa säger att det är en stor ledning för de borgerliga trots att alla partier befinner sig inom felmarginalen (dvs det är inte säkert att det är någon förändring sen det var jämt) så blir det svårt att bry sig även om jag borde göra det.

När jag sedan läser på Alliansfritt att medias stöd till borgarna värderas till 3 miljarder kr så kan jag inte annat än ana en viss uppförsbacke där. När sedan Aftonbladet, som min riksdagskollega Fredrick Federley kallar "sosseblaska", har den här typen av artiklar så blir jag helt på det klara med att samtal öga mot öga är enda möjligheten att få tala om vår politik. Så istället för att ägna mer energi åt andras opinionsmätningar så tänker jag fortsätta föra samtal med medborgarna direkt utan filter. Återkommer senare idag, alternativt senare i veckan med lite reflektioner av mötena.

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, opinion, Socialdemokraterna, Moderaterna, sjukförsäkringen.

tisdag, augusti 17, 2010

Har inte tid att blogga

Skulle gärna blogga lite oftare men har inte tid. Så många medborgare att samtala med och så lite tid. I helgen var jag på Gelleråsen i Karlskoga och kollade STCC och pratade politik. Söndagen blev det ett kort uppehåll i valrörelsen, en dag med familjen, först skogen och svampplockning, på kvällen var jag och yngsta dottern och kollade in Laleh och Lars Winnerbäck :D
Men måndag morgon var det dags för frukostmöte med företagare, lunchmöte med fackliga företrädare och senare på kvällen utdelning av valmaterial utanför Behrn Arena inför KIF Örebros match.
Idag blir det arbetsplatsbesök vid ett antal byggbodar, ikväll är det dörrknackning.

Så för er som vill läsa lite mer, här dagens bloggtips:

Alliansfritt om Folkpartister som jobbar undercover, Johanna om det här med valaffischer, HBT-sossen apropå den svenska modellen, Peter om bloggar som påverkar.

PS. Någon som vet om Reinfeldt tycker det är värt att diskutera arbetslösheten i allmänhet eller ungdomsarbetslösheten i synnerhet? Eller anser han fortfarande att det är en synvilla? Svar till orolig. DS

Andra bloggar om politik, val 2010, valrörelse, bloggar, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

onsdag, augusti 11, 2010

Reinfeldt duckar när SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet

I fredags kom ny statisk från SCB om arbetslösheten som är fortsatt hög 9,5 procent. Ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är borgarnas överordnade mål inför valet 2006. Nu är arbetslösheten högre, sysselsättningen lägre och det så kallade utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Man skulle ju kunna tänka sig att medierna skulle tävla om att jaga landets statsminister Reinfeldt för att höra hur det känns att ha misslyckats med sin politik med tanke på det uttalande som han gjorde i valrörelsen 2006 "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb” men inte. För den enda kända kommentaren hittills från Reinfeldt är att ungdomsarbetslösheten är en synvilla. En kommentar som upprör mig och många andra Socialdemokrater för arrogans som Reinfeldt visar i frågan.

Reinfeldt har inga konkreta mål angående arbetslösheten vilket är talande nog, kanske är det därför han tiger i jobbfrågan. Då känns det bra att M Sahlin och T Östros idag redovisar Socialdemokraternas etappmål, långtidsarbetslösheten ska minska med 90 000 personer utifrån den statistik som SCB redovisat. Människors vilja till arbete måste tas tillvara, och ambitionen är självklart full sysselsättning. Men jag undrar fortfarande, tycker ingen journalist att det är märkligt att landets statsminister som vill bli bedömd på hur han lyckats med jobben inte vill prata om det nu?

PS. På Twitter har jag sedan i fredags ställt frågor ang Reinfeldts tystnad kring SCB-fakta, hittills är det bara MUF-are som försökt försvara och förklara varför Moderatledaren tiger. Vad sägs om kommentaren "Mig veterligen har statistiken från SCB kommenterats från talesperson till ansvarig statsråd"? DS:

Bloggtips: Storstad om den enda chansens politik, Tokmoderaten om att spela på valet, Opassande om det där med ödmjukhet, Martin Moberg om Alliansens valaffischer.

Andra bloggar om politik, val 2010, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, SCB, jobb, arbetslöshet.

måndag, augusti 09, 2010

Mina barn och andras ungar, utspel 157 från Björklund och Folkpartiet

Har du någon gång hört talesättet ”mina barn och andras ungar”?
Uttrycket visar tydligt att man tar ställning i för sina egna barn framför andras, några är bättre och några är sämre med andra ord. I söndags fick det talesätt ett aktuellt ansikte. Det var Jan Björklund, Folkpartiets ordförande tillika skolminister, som kom med förslaget att om en elev som är stökig i skolan så ska man kunna tvinga dit föräldrarna till eleven. Jag gissar att förslaget går hem hos en hel del som tycker det låter bra. Men tänk efter ett slag, vems ungar är det egentligen Björklund syftar på? Jag skriver ungar med hänvisning till just ”mina barn och andras ungar” eftersom jag utgår från att Björklund inte tror att förslaget skulle gälla honom. Och jag antar att de som gillar förslaget också tror att det handlar om några andras ungar. Det handlar inte om mitt barn, jag är en bra förälder men de där andra, det vet man ju hur det är med ordning och reda kanske Björklund tänker. Nu finns det en hel del frågor som jag anser att man ska ställa till Björklund efter hans uttalande:

1. Vem betalar förlorad arbetsförtjänst till den förälder som ska vara i skolan istället för på jobbet?
2. Är det ok att få a-kassa/socialbidrag även om man inte söker jobb utan sitter i skolan med sitt barn?
3. Räknas det som arbetsförmåga, om man trots sin sjukskrivning, sitter med sitt barn i skolan?
4. Vem kommer till skolan om föräldern till den stökiga eleven också är stökig?
5. Hur definieras stökig och vem bestämmer att någon är stökig?
6. Finns det kriterier för det?
7. Om föräldrar vägrar komma till skolan, ska de hämtas av Polisen då?

Min åsikt är att Björklunds förslag rent ut sagt är korkat samt att det andas ren och skär populism. Men det betyder inte att jag inte gillar ordning och reda i skolan. För mig är det självklart att det ska finnas arbetsro i klassrummet. Lika självklart är det att jag och alla andra som är föräldrar har ett ansvar för fostran av våra barn. Att ta ansvar och engagera sig för sina barns bästa gör merparten av alla föräldrar men ibland räcker vi inte till. Våra egna tillkortakommanden, vår egen livssituation kan få konsekvenser som gör att barnen får svårare att koncentrera sig i skolan. Försök sätt dig in i situationen att mamma eller pappa inte bryr sig om dig, bara jobbar jämt. Eller att nån av dina föräldrar har blivit av med jobbet. Kanske mobbas du i ditt kvarter och väljer att ta ut det i skolan. Eller att du och din förälder blivit hemlös. Hur mycket hjälpt blir din klass/lärare/skola och framför allt du själv av att föräldern tvingas sitta med i klassrummet?

För mig handlar politik om att göra något åt grundproblemet, inte bara skyla över med billig retorik. Om problemet med ordning och reda i skolan beror på att det finns för få vuxna där, så borde också en skolminister se till att skolan får mer pengar. Dessvärre så väljer Jan Björklund istället att prioritera skattesänkningar. Ett sådant agerande borde ge IG den 19 september.

Andra bloggar om politik, val 2010, skolan, barn, Jan Björklund, Folkpartiet, lärare, föräldrar.

söndag, augusti 01, 2010

Pride, Kd och Mona Sahlin

När man läser Åsa Petersens ledarkrönika i dagens Aftonbladet så slås man av hur tungt ok det måste vara för de övriga borgerliga partierna att behöva dras med KDs heteronormativa ideologi. När Anneli Enochson (KD) på sin blogg ifrågasätter hatbrottslagen så visar det hur långt ifrån dagens verklighet för HBT-personers vardag en del riksdagsledamöter befinner sig. Man kan ju dessutom fråga sig hur det var möjligt att Moderater i gårdagens Prideparad till och med stoltserade över Allianssamarbetet där KD ingår.

För egen del är enkelt att vara stolt, dels över vårt rödgröna tåg i gårdagens Prideparad, men också över att tillhöra ett parti som leds av en kvinna som gått i varje Prideparad sedan starten. Sahlin har gjort det av övertygelse om alla människors lika rätt och lika värde. Hon har dessutom gjort det i tider när inte alla tyckt det varit lika ok. Här är min krönika från måndagens NA där jag reflekterar över Socialdemokraternas partiordförande.

För drygt tre år hade jag förmånen att vara med och välja Mona Sahlin till ordförande för Socialdemokraterna. Efter att Göran Persson hade meddelat att han skulle avgå påbörjades en process i vårt parti för att få fram en partiledare som också skulle få ta över oppositionsrollen. Jag och många andra ville ha ett nytt ledarskap. Någon med egenskaper som lyssnande, ideologisk med tydlig förankring i partiet, en tydlig lagspelare, stor erfarenhet av politiskt ledarskap och framför allt med de kvaliteter som behövs för att leda ett parti i både mot- och medgångar. Att vi dessutom gärna ville ha en kvinna var kanske inte heller oväntat med tanke på att Socialdemokraterna fram till 2007 bara hade letts av män. Mona Sahlin var den person som utan jämförelse passade bäst.

Nu, 2010, är det valår och Sveriges nästa statsminister efter den 19 september heter med stor sannolikhet Mona Sahlin. Och anledning till att hon dessutom blir Sveriges första kvinnliga statsminister är i huvudsak tre anledningar. För det första företräder Sahlin en traditionell Socialdemokratisk politik som gillas av en stor del av medborgarna. För det andra så har Sahlin lyckats få ihop de tre oppositionspartierna till ett gemensamt rödgrönt alternativ med en modern inriktning för jobben, välfärden och klimatet. Den tredje anledningen är den orättvisa och osolidariska politik som förs av den borgerliga regeringen. Jag lever i tron att vi människor i grunden förstår att samhället blir bättre om vi bryr oss om varandra och hjälps åt än om vi lever ett rent egoistiskt liv. Ingen tjänar på en utveckling där klyftorna växer.

Nu finns det en del som inte tror att Mona Sahlin skulle klara av att vara statsminister för vårt land. I huvudsak är det män plus 50 år som ger uttryck för den åsikten. Låt mig då påminna om vad Expressens fd chef på ledarredaktionen, PM Nilsson, skrev på sin blogg den 6 augusti 2008 om Sahlin: ”Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt”.
Men valet i höst handlar ju inte om person i första hand utan är ett val om vilket parti och vilken politik man vill ska styra kommunen, landstinget och riksdagen. För dig som fortfarande inte bestämt dig för ett parti har jag ett tips. Istället för att bara göra ett enkelt valtest i någon tidning så rekommenderar jag att du tar kontakt med de olika partierna för att veta mer. Socialdemokraterna finns exempelvis med eget material på
Youtube och där kan du höra mer om vår politik. Senast upplagt material är från Almedalen i början på juli där Mona Sahlin berättade om de politiska visionerna hon har och vilka frågor som Socialdemokraterna kommer att prioritera. Talet är drygt 34 minuter och jag lovar att du inte kommer att bli besviken. Möjligheternas land kan inte uttryckas på ett bättre sätt. Föredrar du en personlig kontakt så tveka inte att ta kontakt med mig. Vi behöver fler politiska samtal, inte färre, för att demokratin ska utvecklas och förbättras.

Dagens bloggtips: Jöran Fagerlund om homofobi, HBT-sossen med bilder från Pride

Andra bloggar om politik, val 2010, Makthavare, Pride, HBT, hatbrott, Mona Sahlin, Socialdemokraterna.

lördag, juli 10, 2010

Sedelbrasa, ministeravgång och en partiordförande som tog över den politiska ledartröjan

Veckan i Visby och Almedalen har innehållit mer spektakel än vanligt. Som vanligt får man väl skriva, så var det Gudrun Schyman som lyckades tränga igenom bruset när hon på tisdagen eldade upp 100 000kr som en protest mot löneskillnaderna mellan kvinnor och män.. Folk utanför PR-branschen blev förbannade medan många mediekonsulter ansåg att brasan var genial och klart prisvärd jämfört med en annons i exempelvis DN.

Onsdagen som skulle vara Centerpartiets dag blev istället avhoppens dag. Först meddelade Solveig Ternström att hon valt att lämna Centerpartiet och nu skulle jobba för en rödgrön regering med Mona Sahlin som statsminister. Sedan meddelade Sven Otto Littorin att han skulle avgå från posten som arbetsmarknadsminister. Detta med hänvisning till en uppslitande vårdnadstvist och de journalistiska övertramp som drabbade hans barn. Reinfeldt meddelade kort att Tobias Billström nu fick hoppa in som tf arbetsmarknadsminister tillsammans med sitt uppdrag som migrationsminister.

På torsdagen fick vi reda på av Aftonbladet att Littorins avgång berodde på att tidningen ställt frågor till honom om misstänkt brott. Och Reinfeldt medgav att det fanns flera skäl till Littorins avhopp.

Senare på kvällen höll Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, ett helt lysande ideologiskt och visionärt tal inför en rekordstor publik. Frihet, jämlikhet och solidaritet var kärnan i Sahlins vision om Möjligheternas land. Sahlin tydliggjorde sin absoluta vilja att minska klyftorna i samhället och att öka jämställdheten. Hennes tal lämnade ingen oberörd, både unga som äldre blev helt tagna. En man + 50, som inte ville avslöja sin partitillhörighet, sa att han blivit så rörd. Direkt efter talet fick jag ett sms från en äldre kvinna i Örebro som sett talet på TV, hon var helt lyrisk och skrev att det var Palme-klass på Sahlins framförande och tal. Till och med politiska kommentatorer och borgerliga sympatisörer ansåg att Sahlin hade levererat ett lysande tal. För er som inte såg det i torsdags, kolla in talet på Socialdemokraternas sida på Youtube som du hittar här. Det kommer att bli en klassiker för det var då Sahlin snodde ledartröjan från statsministern och visade vem som kommer att leda landet efter valet den 19 september.

På fredagsmorgonen var det dags för ännu ett avslöjande när Makthavare publicerade ett internt Moderatdokument med instruktioner för anställda och förtroendevalda att inte lyssna på Sahlin, Ohly, Wetterstrand och Eriksson. Det som var mest anmärkningsvärt i dokumentet var att man dessutom uppmanade Moderater att inte tala med medier, något som nog får betecknas som grundlagsvidrigt.

Lite senare på dagen utsågs Bordellen i Almedalen, ett initiativ av Järfälla tjejjour till Veckans mediemakthavare. Tjejjouren skriver följande i den folder som delades ut Visby:
Var 13:e svensk man har köpt sex. Är du en av dom? Då är du en av dom finansierar tung organiserad brottslighet. Då är du en av som befäster synen på kvinnan som objekt. Då är du en dom som orsakar både psykisk och fysiskt skada. Då är du en av dom som tror att prostitution sker av fri vilja. När sanning är att alltför många av de prostituerade i Sverige börjar sälja sex i 14-års åldern, alltså under den ålder som samhället tillåter dig ha se.
Då är du en av dom kränker individers integritet och mänskliga rättigheter. Då är du en av de spännande män som en prostituerad varje arbetsdag måste serva med sin kropp. Då är du en av dom som bryter mot lagen.

På lördagen publicerade Aftonbladet uppgifter från en kvinna som påstår att Littorin köpt sex av henne år 2006. Ett påstående som nu dementerats av Littorin enligt Reinfeldt. Ord står mot ord. Som orsak till att kvinnan valt att först nu gå till tidningen med sina uppgifter anger hon det uppmärksammade åtalet mot förre polischefen Göran Lindberg.

Själv funderar jag på om det finns fler kända män, offentliga personer, som har anledning att oroa sig över tidigare handlande och som nu riskerar att hamna på löpsedlar?

Andra bloggar om politik, val 2010, Almedalen, Makthavare, avhopp, Sven Otto Littorin, Moderaterna, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Gudrun Schyman, Centerpartiet.

onsdag, juli 07, 2010

Hoppar en, hoppar två, hoppar tre?

Idag meddelade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att han avgår. Orsaken till Littorins avhopp från regeringen är enligt honom den mediala bevakningen som drabbat både honom och hans barn. Det är ganska lätt att känna sympati för Littorin i det här läget. Och det som är intressant är att medierna/journalisterna helt plötsligt också verkar ha förståelse för att en minister tycker att drevet gått för långt. Ingen som följt drevet mot exempelvis Lars Danielsson och Maria Borelius, hur det drabbat deras familjer, har svårt att tro på journalisters krokodiltårar. Så jag har svårt att tro att medierna kommer att agera annorlunda framöver. Vem vill ha politiker som är mer hårdhudade än gamla elefanter?

Nu är det inte bara Littorin som hoppar av ett uppdrag. Idag valde Solveig Ternström att ge sitt stöd till Mona Sahlin och de rödgröna. Och det beslutet kommer samma dag som Centern har sin dag i Almedalen. Ternström anger Centerpartiets svek i kärnkraftsfrågan som anledning till sitt avhopp. Undrar on Maud Olofsson tycker det är lite uppförsbacke just nu?

Frågan är om det kommer ett avhopp till idag? 3 är ett magiskt tal...

Fler bloggar om avhoppen: Martin Moberg, Ulrika Falk, Jinge, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Kent Persson, Smärtbloggen, Rosen(rasande).

Andra bloggar om politik, val 2010, Almedalen, avhopp, Sven Otto Littorin, Maud Olofsson, Solveig Ternström, medier, Moderaterna, Centerpartiet.

tisdag, juli 06, 2010

Rödgrön skolpolitik och en statsminister som kommer undan svåra frågor

Idag presenterade de rödgröna sitt gemensamma förslag till skolpolitik. Fler lärare i skolan, skirftliga omdömen från årskurs ett och betyg från årskurs 7 är en kort sammanfattning av förslaget. De som jag tror uppskattar dagens tydliga besked är de som jobbar i skolan, både personal och elever. Ska bli intressant att se hur Jan Björklund tar emot det beskedet. Men jag gissar att han får stryka en hel del i sitt tal...

För mer information om skolöverenskommelsen och andra gemensamma förslag, läs på rödgrönas hemsida här.

Sedan Reinfeldts tal i söndags är jag fortfarande så förvånad över mediernas hantering av den nuvarande statsministern. Ska man gå på rapporteringen från Reinfeldts tal så valde han att nästan enbart kritisera de rödgrönas politik. Moderatledaren lovade att inte sänksa skatten och samtidigt så lovade han också att inte höja skatten. Centerpartistiska twittrare skrev att Reinfeldt sänkte ungdomarna. Men ändå väljer medierna att förhålla sig till statsministern som om han vore oantastbar, närmast kunglik. Inga tuffa frågor om exempelvis jämställdhetspolitiken där de fyra borgerliga partierna har olika uppfattning. Inga tuffa frågor om varför RUT-avdragen är så högt på agendan utifrån det faktum att flera högavlönade Moderata ministrar och politiker avslöjats som köpare av svarta tjänster. Inga tuffa frågor om det faktum att Reinfeldt hävdar att ungdomsarbetslösheten är en "synvilla". Inga fortsatta frågor om utredningen kring folkrättsbrott kopplat till utrikesminister Carl Bildt och den norm som Folkpartiet valde att lägga fram inför förra valet, vid en inledd brottsundersökning ska folkvalda/ministrar ta time-out.

En sista notering, när Reinfeldt hade talat i Almedalen hade samtliga storstadstidningar stora bilder på Moderatledaren på förstasidan. När Vänsterpartiets Lars Ohly hade talat var det inte riktigt samma utrymme. När Borg upprepar sin presskonferens från veckan före midsommar här i Almedalen blir det huvudnyhet i SVTs Aktuellt. Samma kväll som Ohly pratat. Jaha ja.

Andra som bloggar om politik, val 2010, Almedalen, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, skola, rödgröna, medier, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt.

söndag, juli 04, 2010

På väg mot Almedalen 2010

I morgon bär det av till Rosornas ö, Gotland, för en traditionell Almedalsvecka. Undrar som vanligt varför jag väljer att åka dit nu när ön är full av diverse månglare inom medie/politik/företag/organisation-Sverige.

Jag föredrar ju att besöka ön på min semester och då med min familj. Nu blir det ungefär som en komprimerad riksdagsvecka, fast utan utskottsmöten och voteringar. I övrigt så är det mesta sig likt. Det är alla som vill synas, träffa kompisar, mingla och knyta nya kontakter, opinionsbilda och skapa debatt kring olika frågor.

Men. Det som är unikt med Almedalsveckan är ju det faktum att den medborgare som tar till sig Gotland har möjlighet att träffa i princip alla partiledare och många andra politiker för samtal direkt. Jag skriver i princip för behovet av ökad säkerhet gör det allt svårare för ministrar att röra sig lika fritt som man gjorde för 10 år sen. Och demokratiaspekten som finns i att man kan delta gratis på seminarier och få lyssna på personer som man annars inte hade haft möjlighet är en del i det demokratiska samtalet. Även om vem som helst inser att flera av med lägre inkomst, sjuka och arbetslösa, som har låg lön eller pension, inte alls har samma möjlighet att få råd med resa och husrum under en av de mest populära veckorna på Gotland. Det är väl bara Stockholmsveckan och Medeltidsveckan som har stugpriser på samma nivå som Almedalsveckan. Dessutom brukar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning vara begränsade.

Så varför åker jag ändå hit? Förmodligen för att jag resonerar som många andra, ön är helt underbart vacker, många vänner och bekanta är där, jag har fått förfrågan att delta på flera seminarier som ligger inom Näringsutskottets ansvar. Bland annat om upphovsrätt och om besökningsnäringen. Och förhoppningsvis finns det många kloka personer som kan komma med intressanta tankar och idéer på andra seminarier dit jag går för att lyssna. Men det är ju svårt att välja bland alla evenemang. Så till de som vill påverka mig, kom med förslag på några spännande seminarier som inte fått den uppmärksamhet det förtjänar.

På torsdag talar Sveriges kommande statsminister Mona Sahlin. Socialdemokraternas partiordförande har Moneybrother som förband och i sitt tal kommer Sahlin berätta hur man kan göra välfärden så mycket bättre när vi satsar 12 miljarder kr extra på äldreomsorg, sjukvård, skola och barnomsorg. Det mina vänner och läsare, det är inte slöseri, det är investeringar som alla tjänar på.

Så när Reinfeldt först anklagar Socialdemokraterna och de rödgröna för slöseri och sedan lovar han att inte sänka skatten är han inte trovärdig. Jag litar inte ett ögonblick på att den person som tidigare dömt ut svenskarna som mentalt efterblivna, som sagt att välfärdssamhället är en omöjlig konstruktion, som sagt att Sveriges skattenivå ska ner till EU-nivå, inte tänker fullfölja sin Moderata politik med stora skattesänkningar som går till de som tjänar mesta. Är man Moderat så är man, sen kan Reinfeldt kalla sig vad helst han tror går hem i stugorna. Någon Socialdemokrat kommer han aldrig att vara.

Andra som bloggar om politik, val 2010, Almedalen, upphovsrätt, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, välfärden, Fredrik Reinfeldt.

fredag, juni 25, 2010

Ett otäckt förakt för politiskt engagemang

Läste Isobel Hadley Kamptz på Twitter som med all rätt är upprörd över en ledare i dagens DN. När jag först läste ledaren, som märkligt nog inte ligger på DNs hemsida, trodde jag först det var ett skämt. Men tyvärr inte. Niclas Eriksson, vars ledare utgår från det faktum att lobbyorganisationen Piratbyrån lagts ned, skriver att fildeningsfrågan "fick riksdagspartier att krypa för finniga, dataspelande tonåringar".

Även om jag av ren självbevarelsedrift undviker att läsa allt för många borgerliga ledarsidor (högt blodtryck) så har jag läst några genom åren. Men jag tror inte jag har sett den här typen av öppet förakt och en sådan grov schablonisering av medborgare tidigare. För det första så är engagemanget kring upphovsrättfrågor betydligt större än av Eriksson vill låtsas om. För det andra så hängde Piratpartiets framgång i EU-parlamentsvalet mer ihop med frågor om den personliga integriteten och regeringens FRA-lag att göra, inte bara fildelningsfrågan. För det tredje så skulle exempelvis inte det hastigt uppblossande intresset för klimatfrågan reduceras till att handla om att "krypa" för fågelskådande biologintresserade tonåringar. Frågor om upphovsrätt, personlig integritet och klimat engagerar och berör medborgare oavsett samhällsnivå och ålder, det trodde jag de flesta hade fattat vid det här laget.

Men att som Eriksson sabla ned och förminska ett starkt engagemang han tillskriver tonåringar får mig att fundera över vem som han är beredd att lyssna på. Är det en äldre vit man med lite hår på huvudet, helst klädd i kostym, som uppfattas mest trovärdig? Varför skulle inte unga personers engagemang, med eller utan akne, räknas som viktigt? Är unga finniga tjejer som oroar sig över dagens sexualiserade medieklimat också oviktiga för Eriksson?

Även om jag inte delar Piratpartiets syn på upphovsrättsfrågor så anser jag att de och Piratbyrån har spelat en stor roll för många unga och äldres politiska engagemang. Att diskutera och opinionsbilda i en fråga som alla andra partier verkar vara överens i, är varken fel eller ointressant. Jag uppskattar det engagemang som många Pirater men även Socialdemokrater, Moderater, Centerpartister, Miljöpartister, Folkpartister och Vänsterpartister har visat när det gäller frågor om den personliga integriteten och upphovsrätt.

Det behövs en fortsatt fördjupad debatt kring frågorna om ett framväxande Storebrorsamhälle. Och när jag, men också andra, ibland vill göra avsteg för ett gott syfte finns det både arga och kärleksfulla kritiker som med stort engagemang försöker bevisa hur man befinner sig på ett sluttande plan. Dom behövs för alla oss som befinner sig i riksdagen, i begrepp att stifta lagar som påverkar alla landets medborgare. Och det tål att påpekas att utan Piratpartiet hade frågor om upphovsrätt och personlig integritet aldrig fått det mediala genomslag som det fått under den här mandatperioden. Till skillnad från Eriksson på DN så tror jag dessutom att frågorna har kommit för att stanna.

Dagens bloggtips: Emma om piratfrågor, Ilsemarie om sommarlov från opinionsundersökningar, Peter med en kort timeout och Johanna som undrar om du vill bli rik.

Andra som bloggar om politik, val 2010, DN, fildelning, integritet, Socialdemokraterna, Moderaterna, FRA, Piratpartiet, riksdag.